Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oöfverlagd yttring af ädel känsla, af heder och
rättsinthet ett sken af falskhet och beräkning ... att
liksom tvinga dig att förtyda både ditt hjertas och dina
ögons vittnesbörd?"
Den unga flickan var så vacker der hon nu stod
i lampskenet, hennes kinder lågade, hennes ögon
blixtrade af harm och smärta, och den lilla hvita handen
darrade mot bordets kant.
"Skälet till din ovilja mot grefve Gerhard är
således funnet ... Du älskar den der herrn; är det icke
så?" sade miss O’Barry långsamt och tankfullt.
"Jag älskar allt, som är kraftfullt, upphöjdt och
ädelt, och derför älskar jag äfven honom, om du så
vill," återtog Marianne trotsigt och gick att åter
förvara brefvet i sekretären, hvars nyckel hon uttog.
"Och hvad var det han hette? ... Jag glömde att
gifva akt på underskriften."
"Han heter Hugo Vilfrid; och du kan gerna
förvara detta namn i ditt minne, ty jag hoppas, att det
en dag skall komma att tillhöra mig."
"Ah, Marianne! Detta kan aldrig vara ditt
allvar?" utropade guvernanten med komisk förskräckelse.
"Jo, det är min högsta önskan ..."
Miss Cornelia O’Barry var ett ganska klokt
fruntimmer, och hon hade kommit in för att söka inverka
på sin forna elev enligt föräldrarnes önskan och sin
egen öfvertygelse om det rätta och passande med
afseende på det föreslagna giftermålet, men hon fruktade
nu, att hon allt för illa och oförsigtigt handhaft sitt
kinkiga uppdrag. Saken var verkligen svårare, än
hon tade tänkt, och motståndet mera motiveradt, än
hon väntat. Hon älskade Marianne som sin egen dotter
och öfverlade nu tyst om bästa sättet att skingra
hennes romantiska fantasier, och låta henne återkomma
till hvardagslifvets "sunda förnuft".
Likasom för de flesta hederliga och hyggliga
hvardagsmenniskor betydde detta summan af den makliga
slentrianen, af "vanliga och passande" seder och bruk,
denna medgörliga och beqväma fördragsamhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
