Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl den förändring Eva undergått; han visste
ingenting om den verkliga orsaken och antog, att hennes
yttre förhållanden var enda anledningen dertill.
Han skakade på hufvudet, då han betraktade det
torftiga rummet, och ryste vid upptäckten af de stora
springorna mellan de nyss upptimrade och nu
hoptorkade stockarne i väggen, der tapeten spruckit och
mossan stack fram, det otäta fönstret och dörren, golfvet
utan matta och bristen på hvarje bekvämlighet, som
stadslifvet erbjuder.
"Hvad det var roligt att få se er, lektor
Gallgren!" sade Eva hjertligt och satte sig slutligen ned
bredvid honom.
"Är det verkligen sannt, Eva? ... Återser ni mig
med vänskap och välvilja?" frågade han ifrigt och
fattade hennes hand.
"Kan ni tvifla derpå ... Har jag väl skäl att
minnas er med annat än vänskap!"
Den unga flickan uttalade emellertid dessa ord
med mera varsamhet och köld och drog sin hand med
skygghet tillbaka.
"Eva!" återtog lektorn allvarsamt. "Det lif ni
nu för kan icke vara lyckligt för en så ung flicka ...
Jag har alltjemt tänkt på er, och jag har hoppats,
jag erkänner det, att ert romantiska beslut nu skulle
för er hafva förlorat sitt behag ... Er helsa har lidit,
ni ser icke frisk ut ... Med ett ord, Eva, det är för
er skull jag kommit hit för att ännu en gång, såsom
ni gaf mig rättighet, fråga er, om ni icke vill tillåta
mig att skydda och älska er och gifva er all den glädje
och komfort, som jag förmår ... Ni har nu erfarit, att
saknaden af den trefnad och beqvämlighet, hvarvid ni
varit van, icke så lätt kan bäras, och att er
uppfostran icke varit afsedd för det ensamma och tarfliga
lefnadssätt ni nu för ... Besinna er allvarligt, Eva ...
Jag tror, att ni såsom min hustru skulle vara
lyckligare, äfven om jag antar, att jag aldrig kan ingifva
er någon annan känsla än den ljumma välvilja ni nu
känner ... Ni är ensam i verlden, och denna ensamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
