Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna tanke hade plötsligt, skarpt och smärtsamt
som en värjspets, genomträngt hans misstänksamma
hjerta och väckt honom ur hans korta rus.
Det kunde ju också icke vara annat, och med ett
bittert leende öfver sin egen dårskap skyndade han
utan afsked ut för att fly från det förnäma,
hjertlösa och högmodiga sällskapet, dit han aldrig borde
hafva kommit.
Just som han stod färdig att aflägsna sig, rörde
någon vid hans arm, och framför honom, i den ännu
tomma, den varma och dekorerade förstugan, såg han
miss O’Barry, insvept i en stor sjal.
"Kapten Vilfrid!" hviskade hon hastigt, i det
hon tog hans arm. "Vill ni vara så god och följa
mig ... Jag är tillräckligt gammal för att ni icke skall
finna det opassande, att jag för er till mitt rum,"
tillade hon, då han förundrad och villrådig tycktes
tveka ett ögonblick.
Utan att kunna fatta någon föreställning om hvad
man möjligen kunde vilja honom, följde Vilfrid den
gamla damen, som ledsagade honom genom ett par
små tomma rum och slutligen införde honom i det
innersta, som var hennes eget.
"Sitt ned, jag ber! ... Det är någon, som vill tala
med er; och i förlitande på er tystlåtenhet och heder
och allt det goda jag hört om er, kapten Vilfrid, har
jag slutligen medgifvit, att detta samtal må ske här i
min närvaro och på mitt ansvar," tillade hon
allvarsamt, i det hon gjorde tecken åt honom att sätta sig
ned i en ländstol in i fönstersmygen bakom den tjocka
damastgardinen, dermed antydande, att det åtminstone
icke var hon sjelf, som åstundade någon meddelsamhet,
utan endast var närvarande i egenskap af vittne eller
"förkläde" för det begärda mötet.
Den förvånade Vilfrid trodde sig nästan indragen
i ett teateräfventyr, och hans inbillning flög ifrån de
djerfvaste, mest smickrande föreställningar till de
afskyvärdaste och obehagligaste om hån och gyckel, likt
det, för hvilket Holbergs olycklige hjelte blef utsatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
