Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig hade tiden, äfven under den svåraste
nattliga vaktgöring, synts honom så lång och plågsam, och
han måste rådfråga sin egen klocka för att öfvertyga
sig, det miss O’Barrys lilla ohörbara och blygsamma
pendyl icke stod stilla.
Han hörde stegen och bullret i trapporna af de
bortgående gästerna minskas och upphöra, hörde
vagnarne utanför rulla bort och endast ljudet af öppnade
och stängda dörrar och af möblerna, som betjeningen
ordnade i de tomma rummen.
Ändtligen öppnades en annan dörr än den,
hvarifrån han kommit, och Marianne Darroz inträdde.
Vilfrid, som aldrig sett henne förr än denna qväll
hade nästan svårt att nu igenkänna henne, så olik
syntes hon honom i detta ögonblick emot för en timme
sedan.
Blommorna i hennes hår voro borttagna, och dess
långa lockar voro uppfästa, hon var insvept i en stor,
hvit kaschemirskappa, och hennes fina, allvarliga och
bleka ansigte var nästan lika färglöst som den; med
ett ord, hon liknade icke den leende, rosenröda,
strålande, skämtsamma och liffulla varelse, han nyss sett,
med det trotsiga, öfverlägsna draget kring sina fylliga
läppar.
Hon gick fram till honom med dröjande och
långsamma steg, besvarade hans stumma och högtidliga
bugning med en liten tankspridd böjning på hufvudet,
och i det hon med en rörelse af handen bjöd honom
återtaga sin plats, satte hon sig sjelf framför honom
i soffan.
"Ni är naturligtvis mycket förvånad att befinna
er här, kapten Vilfrid?" sade hon lågt och allvarsamt,
"Men ni skall utan tvifvel blifva ännu mera förvånad
att höra det, som jag har att säga er ... Ni känner
mig icke, ni har kanhända knappt hört talas om mig
förr än i afton, och likväl har jag sedan flere år trott
mig känna er så väl, som om ni varit min bror ...
Orsaken dertill har jag emellertid redan sagt er ... Ert
handlingssätt emot Allan frapperade mig så mycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
