Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och min förvåning lika naturliga som den sofvande
herdens i mythen, då han plötsligt vaknade vid en
gudinnas kyss ... Om ni verkligen på allvar under lång
tid närt en så i sanning orimlig och romantisk tanke
inom er, är den ju likväl för mig så ny och otrolig
som hvilket annat underverk jag bevittnade ...
Vredgas derför icke, att min egenkärlek och min dårskap
ej äro nog stora att genast kunna förklara något så
oväntadt."
"Ni har rätt; de fördomar och de åsigter, hvilka
jag längesedan glömt och föraktat,, de qvarstå
kanhända ännu för er," svarade Marianne sorgset.
"Ni misstar er; de hafva äfven i mitt hjerta fått
sin dom, men ..."
"Nåväl, hvad? ..."
"Jag är soldat ... Jag är djupt genomträngd af
den disciplinära principens nödvändighet och helgd;
rangskilnadens, subordinationens alla konseqvenser äro
för mig oomtvistliga lagar ... Ni vet det ju: "C’est la
robe qu’on salut" hos oss militärer, och det är derför
svårare för mig än för hvilken som helst annan
obskur person att fatta verkligheten af den himmel ni
visar mig."
"Denna himmel, som ni kallar det, är emellertid
kanhända icke den ni skulle vilja ega?" hviskade den
unga flickan, för första gången med en svag rodnad
på kinden, ty hon hade träffats af det nu fullkomligt
återvunna lugnet och sjelfbeherskningen hos den som
hon sjelf kände sig älska högre, ju mera kall och
besinningsfull han blef.
"Nyss förbländades jag deraf," inföll Vilfrid,
sänkande rösten till en hviskning liksom hennes och med
en melankolisk blick, "jag kunde icke motstå glansen
af den lycka, som er kärlek och ert ädelmod skulle
sprida öfver den simple obemärkte mannens lefnad,
och jag sträckte ofrivilligt händerna efter sällheten,
efter alla mina ärelystna och förmätna drömmars
förverkligande ... Jag ville njuta, jag som andra, ville
ändtligen lefva och berusa mig af allt det, som andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
