Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga flickan sänkte hufvudet i handen, och
miss O’Burry, hvilken hela tiden bakom gardinen med
den mest spända och ångestfulla uppmärksamhet
lyssnat till det vigtiga och afgörande samtalet, kunde nu
icke af hålla sig från att helt sakta utropa:
"Bra! Bra! Så bör en man tala!"
"Åtminstone den man, som haft den oförgätliga
utmärkelsen att, om också blott för en enda afton som
denna, vara älskad af fröken Darroz," sade Vilfrid
vemodigt.
"Men," inföll Marianne, som tankfullt stirrat på
mattan vid sina fötter "Men denna så kallade heder,
den hindrar er likväl icke att bedraga den qvinna,
som skall blifva er hustru ..."
"Bedraga henne?"
"Ja, ty ni vet, att ni icke kan gifva henne en
makes kärlek."
"Och detta vet äfven hon ... Hon är icke
bedragen, jag har varit uppriktig mot henne ... Jag har
lofvat hvad jag tänker hålla, att alltid akta och
värdera min hustru."
"Och hvarför ingick ni denna förbindelse?"
Vilfrid rodnade, sänkte hufvudet, betänkte sig ett
ögonblick och sade slutligen med någon ansträngning:
"Jag är skyldig er sanning, men jag blygs att
uttala den ... Det var ingen god bevekekegrund till
denna trolofning ... Det var låg egennytta, framkallad
möjligen af bitter missräkning, vrede, ovilja, missnöje
med mig sjelf och andra ... med ett ord, många
grumliga och mörka känslor åstadkommo i ett olyckligt
ögonblick denna obetänksamma handling, som hela
mitt återstående lif nu får godtgöra."
"Är ni emellertid säker, att icke i begäret att
hålla er heder rätt fläckfri och hög ni bedrar er sjelf
och förblandar denna heder med en hemlig egoism,
som endast afgudar sitt eget jag och sträfvar efter en
helgongloria, som gör andra till martyrer för er ära?"
"Denna sofism är fröken Darroz ovärdig," inföll
Vilfrid med ett sorgset småleende. Tror ni icke, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
