Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frestelsen är för mig tillräckligt stor ändå, och att det
offer jag gör för att bevara denna heder, som är mig
så dyrbar efter den är det enda jag eger i verlden,
blir nog tungt under långa bekymmersamma år af
dystert hvardagsträl och obemärkthet, utan att ni
behöfver insmyga detta tvifvel i min själ och söka
fördunkla den enda ledstjerna jag har på min mulna
himmel."
"Förlåt mig! ... förlåt mig, Vilfrid, men smärtan
vid att afstå från det ideal, det mål, hvarpå jag
ständigt tänkt; lyckan att lefva tillsammans med en ädel
man, hvars känslor, grundsatser och idéer
öfverensstämma med mina egna, denna saknad grumlade mitt
omdöme och gjorde mig orättvis ... Jag är rik, jag
har allt hvad verlden afundas och värderar, och jag
är likväl så ytterst fattig ... ingen, ingen delar mina
känslor, ingen har en smula sympati att gifva ... Jag
är ensam midt i kretsen af den lysande och tomma
materialism, den inskränkthet och det lumpna
njutningsbegär, som fyller allas tid och tankar ... Lifvets
höga och ädla uppgift att sträfva för det sköna och
goda, att öfver allt och under alla förhållanden kämpa
för det rätta och sanna i verlden, hvem hjelper
mig deri, hvem gifver mig kraft och håg der till, då
ni ... ni, på hvilken jag tänkt, på hvilken jag räknat
och hoppats, flyr och lemnar mig ..."
Marianne var så vacker, så sublim i sin milda
och rörande klagan, att miss O’Barry darrade der
borta i sin vrå for den stackars kaptenens
ståndaktighet och seger och på samma gång för sin egen
slutliga framgång.
"Marianne!" återtog Vilfrid sakta och fattade
hennes hand med rörelse. "Våra öden hafva från början
blifvit skilda åt; om vi nu förenade dem, skulle vi
med ens lemna den väg af pligttrohet och sträfvan
efter det rätta, som vi båda för oss utstakat och som
är vår lefnads uppgift och mål. Ni skulle utan
tvifvel handla i uppenbar och smärtsam strid mot edra
föräldrars och hela er familjs vilja och åsigt, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
