Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle blifva en löftesbrytare, en lika lumpen egoist
som dessa förnäme herrar, öfver hvilka ni nyss
uttalade förkastelsedomen ... För oss båda gäller det i detta
ögonblick att pröfva, om våra grundsatser, vår kärlek
till idealet är allvar, om vi verkligen hafva någon
kraft och någon förmåga af försakelse ... Jag har hört,
att först då man offrat sin käraste önskan, sin egen
bästa lycka i lifvet, vinner man styrka att verka något
varaktigt godt för menskligheten ... Då individen
försvinner, går idén framåt och blir klarare och sannare
uppfattad, ju större offer den fått, ty ju högre bålet
är, dess bättre flammar ju lågan mot himlen.
"Ni stöter då mig ifrån er?"
"Jag tillber er, Marianne, såsom den ädlaste,
skönaste uppenbarelsen i mitt dunkla, hvardagliga lif;
såsom personifikationen af mina renaste och vackraste
drömmar ... Minnet af den utmärkelse, det dyrbara
förtroende ni visat mig skall i djupet af mitt hjerta
förvaras med gränslös tacksamhet och vördnad, men
det enda sätt, på hvilket jag kan motsvara det samma,
är just att fly er och afstå från den sällhet ni
bjuder mig ..."
"Vilfrid, besinnar ni väl, att i detta ögonblick
förstör ni skoningslöst tvenne menniskors hela
framtid och lycka?" återtog Marianne med darrande läppar
och ångestfull röst.
"Nej, nej, Marianne, tvärtom; jag inviger oss
båda till tysta, men energiska kämpar för den idé, som
evigt sammanhåller och besjälar oss ... Skilda till det
yttre och för verlden, ega vi likväl ett gemensamt
mål, ett hemligt föreningsband; vi tillhöra icke
hvarandra, men vi tillhöra samma brödraskap och strida
under samma fana."
"Nåväl, må det bli, som ni vill! ... På er lägger
jag ansvaret för mitt kanhända förfelade lif?" sade
fröken Darroz dystert och steg upp.
"Ingen förnuftig varelse kan någonsin lägga
ansvaret för sina egna handlingar på en annan; det vet
ni nog, Marianne."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
