- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
274

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med er ... Men vill ni taga hundra kronor för dessa
papperslappar, så skall ni nu genast få den summan
med vilkor att jag aldrig mera får höra talas om
saken."

Myrlund utstötte ett föraktfullt fnysande, men
betänkte sig likväl, och efter ännu något prutande å
ömse sidor, hvarvid m:ll Judith tydligen mer
hänfördes af sin egendomliga och medfödda talang i dylika
affärer och det oemotståndliga nöjet deraf än af
egentlig snålhet, hade man ändtligen kommit öfverens, och
den lilla pappersbundten var i hennes händer.

Myrlund, som betydligt förkofrat sig i knep sedan
sitt första snedsprång, stoppade helt förnöjd
penningarne i sin smutsiga portmonnä och mumlade inom
tänderna:

"Den gamla dumma hönan skall nog få punga
ut ännu en gång, allra minst ... jag är icke ännu
alldeles tomhändt ..."

Han vände sig om för att gå, då m:ll Judith
hastigt tillade, liksom om hon fullkomligt tydligt hört
hans tanke:

"Se så, låt nu den här affären vara slut, och
kom ihåg, att jag aldrig mera ger ut en skilling för
denna sak, der ni sjelf har allt att frukta, men vi
ingenting, ty domen derom är afkunnad för tjugufem
år sedan."

Den forne bokhållaren sväljde sin missräkning och
gick sin väg, i alla händelser glad att hafva fått något.

"Han är en dum karl ... och så mycket dummare,
som han tror sig vara slug," mumlade m.ll Judith och
lemnade rummet.

Hon gick emellertid nu genom det så kallade gula
förmaket, det enda rum, som var väl och tidsenligt
möbleradt, ehuru dess djupt purpurfärgade tapeter och
guldgula sidenmöbler tillsammans framställde en mera
djerf och österländsk än smakfull färgprakt; de breda
förgylda listerna kring tak och väggar, de stora
slipade trymåerna, den brungula, tjocka sammetsmattan,
de dyrbara porslins-urnorna, hängande i bronskedjor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free