- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
290

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmaning, som icke kunde gälla någon annan än honom
sjelf, och nyfiken att få veta anledningen dertill, tog
han genast sin hatt och begaf sig i väg efter den
adress, som var uppgifven.

Det var till de båda gamla judinnorna han kom,
och då Malla öppnade dörren för honom vid hans
ringning, lemnade han henne sitt kort och sade
anledningen till sitt besök.

Vilfrid blickade omkring sig, medan han väntade;
det var en vacker tambur, hvari han befann sig, och
allt antydde ett rikt hus.

På ena sidan fanns en halföppen dörr, och från
de inre rummen hördes en fruntimmersröst sjunga
Violettas svåra aria i Verdis opera La Traviata: "Var
det väl han, hvar det väl han, hvars bild jag såg ..."

Sången hördes dämpad och på afstånd, men dess
mjuka och smäktande ton och den skära
ungdomligheten deri frapperade honom. Slutligen tystnade den;
långsamma och något tunga steg hördes, och
ögonblicket derefter sköts den halföppna dörren helt sakta
upp, och ett flickansigte syntes titta ut derifrån.

Det försvann genast, och dörren stängdes, men
Vilfrid kände sig helt öfverraskad och betagen af hvad
han sett. Det var ju en fullkomlig typ för en
orientalisk skönhet, med de svarta lockarne till hälften
dolda af en slöja, luftig som en försvinnande
silfversky, fasthållen öfver den rena, men låga pannan med
en kedja af guld, och kring den framsträckta mjuka
halsen hängde ett band af små guldmynt.

Det var Jozima hvilken — lat och sysslolös, som
vanligt fördrifvande sin tid med att äta, sofva, sjunga
och kläda ut sig på det mest fantastiska sätt — nu
ämnade ålägga sig den stora mödan att uppsöka Malla
för att förmå henne att tillreda någon extra
favoriträtt, medan den lilla gourmanden väntade på den
egentliga middagen.

Då hon emellertid till sin förvåning fann en
främmande herre i tamburen, drog hon sig genast tillbaka,
men fullt konseqvent i sina medfödda anlag och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free