- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
291

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycken, stannade hon lyssnande qvar bakom dörren för
att genom nyckelhålet beskåda den ovanliga
uppenbarelsen af en ung och elegant herre i hennes fasters
ensliga våning.

Vilfrid, som icke visste hos hvem han befann
sig, var å sin sida öfvertygad, att han sett någon af
kungliga teaterns elever, kostymerad och i full fart
att inöfva en framtida roll.

Strax derefter återkom den gamla tjenarinnan,
och Jozima såg, full af förundran och nyfikenhet, den
unge herrn införas i gula förmaket, der mamsell
Judith väntade honom.

Kapten Vilfrid var emellertid icke mindre
nyfiken på förklaringen af denna visit, och om han också
icke satte den israelitiska skönheten i samband med
den hemlighetsfulla annonsen, så kunde han i alla fall
icke glömma hennes tjusande utseende.

Ingenstädes tyckas också ungdomen och
ålderdomen utgöra sådana skarpa kontraster och
ytterligheter af behag och fulhet som hos den judiska
nationen, och den hänförande skönhet vi ofta der
beundra hos ynglingen eller flickan blir stundom rent
af en karrikatyr efter några tiotal af år. Åtminstone
tyckte sig Vilfrid aldrig hafva sett två mera
utpreglade motsatser än dem den femtonåriga Jozima och
hennes sextiåriga faster framtedde, då han nu stod
bugande inför mamsell Judith Sebylon i hennes
praktfulla gemak.

Hon beskådade honom ifrån hufvud till fot utan
att säga ett ord, påsatte sina glasögon och lät honom
ännu en gång undergå en besigtning, som föreföll honom
ganska komisk och lät honom nära nog förlora
tålamodet, samt sade ändtligen med en min, som
tydligt visade, att hon var belåten med denna första
granskning:

"Förlåt, att jag så här mottar er, men jag är
mycket rädd att begå något misstag, och jag ber er
ursäkta, om jag gör några frågor för att förvissa mig,
att ni verkligen är den person, som vi söka."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free