Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var den emellertid stängd; hvarken sång eller
sångerska lät förnimma sig, och den stora, klumpiga
Malla skyndade att ledsaga honom genom tamburen
och öppna förstugudörren åt honom.
För ungdomen är det en alldeles egendomlig
förnöjelse och njutning att vänta på uppdagandet af en
hemlighet. Det är en själsspänning, "en oro, ljuf ändå
att lida, en längtan till, man vet ej hvad", som man
allra först erfar vid skymningsbrasan i
barnkammaren, der sagorna berättas, och i föreställningen om
julaftonens öfverraskningar; samma väntan och hänförande
nyfikenhet erfara vi sedan på spektalet eller vid
läsningen af en intressant roman och, i allra lyckligaste
fall, vid ett dylikt äfventyr som det kapten Vilfrid
nu råkat ut för, der man sjelf blir handlande person
och medspelare.
När man sedan blir gammal och vis, förhäfver
man sig visserligen och klandrar denna ungdomens
dårskap; men huru spännes icke äfven de äldres
intresse och nyfikenhet af den väntade lösningen på en
politisk förveckling, ett hemlighetsfullt brott eller en
juridisk fråga? Känslan är alltid den samma, men
föremålen, som uppväcka den, äro andra, och man måste
vara bra gammal och slö, innan man kan säga sig
fri ifrån all slags nyfikenhet.
Hvad kapten Vilfrid nu angick, så var han
hvarken så gammal eller så vis, att han ännu öfverlefvat
ungdomens lifliga känslor af undran och oro, och det
var i sanning med ett sällsamt nöje och välbehag han
kände detta ominösa bref i sin bröstficka, under det
att den ena gissningen jagade den andra genom hans
hufvud, medan han gick gatorna framåt till sitt hem
i fru Lökéns "etablissement för finare herrar".
Ändtligen var han i sitt eget rum, hade påtagit
en beqvämare rock, satt sig ned vid skrifbordet, och,
framtagande brefvet, betraktade han ännu en gång
adressen, som tycktes vara skrifven för mycket länge
sedan, ty bläcket var bleknadt och papperet gult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
