Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag har här ett bref, anförtrodt af en döende,
och ehuru jag visserligen icke ännu sett de papper,
som bevisa, att ni verkligen är den person, till
hvilken det är adresseradt, så tro vi, min syster och jag,
att ingenting är riskeradt med att genast lemna er
det samma."
"Ett bref! ... Ifrån hvem?"
"Ett bref, som upplyser er om den sak, för
hvilken man sökt er," tillade Judith och uppdrog ur sin
klädningsficka samma konvolut, som hon så länge sökt
och som Deborah slutligen funnit, enligt broderns
anvisning.
"Skall jag läsa det nu genast?" frågade Vilfrid
något förvånad och upprörd, under det han såg på
adressen i hopp att kanske kunna igenkänna stilen.
"Nej, tag det med er och besinna väl dess
innehåll ... Ni återkommer sedan hit för att meddela oss
ert beslut och konstatera de rättigheter ni då vill
göra gällande ... Under tiden skall jag söka att skaffa
mig alla de upplysningar om er, som äro mig
möjliga att få."
"Det skall icke blifva er svårt ... Jag har
genomgått krigsskolorna och länge vistats här i Stockholm ...
En officers lefnadssätt och karakter äro dessutom
mycket lätta att få reda på för den, som intresserar sig
derför och vill göra sig underrättad derom ... Ni skall
ganska snart lära känna mig lika väl, som om jag
vore er bror eller son," sade Vilfrid, som inom sig
tänkte, att äfven han nog skulle skaffa sig
upplysningar om hvad för slags folk mamsellerna Sebylon voro.
"Godt, godt! Farväl då så länge ... ju förr ni
återkommer hit, dess förr skola vi, min syster och
jag, kunna afbörda oss det uppdrag man gifvit oss
med afseende på er."
Vilfrid gick, och ehuru upptagen han var af
tanken på det mystiska brefvet, som man gifvit honom,
kunde han likväl icke underlåta att kasta en
nyfiken blick bort till den dörr, der han vid sin ankomst
sett det undersköna ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
