Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den storväxta gamla pigan öppnade för honom
likasom förra gången, men då hon igenkände honom,
såg hon litet villrådig och generad ut.
Vilfrid frågade, om han kunde få träffa hennes
matmödrar, och Malla svarade, att mamsell Judith
just var utgången, men om han ville stiga in och
vänta ett par minuter, så skulle hon troligen strax
återkomma.
Med detsamma öppnade hon dörren till en stor
sal och bad honom sedan stiga in och sitta ned i
rummet innanför till höger, hvars dörr stod öppen.
Vilfrid tyckte visserligen, att han kunde stanna
der han var, men lydande hennes artiga inbjudning
närmade han sig dörren och ämnade inträda.
Han hejdade sig emellertid genast, ty der inne
visade sig en scen, hvarom Malla varit alldeles okunnig.
Med armarne sträckta öfver hufvudet och
händerna hopknäppta, satt nämligen Jozima i en gungstol
midt på golfvet och sof. Hon var endast till hälften
klädd, hennes små rosenröda fötter hängde nakna ned
mellan stolmedarne, och ett par gröna tofflor, som hon
tappat, stodo nedanför på mattan; hon var insvept i
en lång morgonrock af rödt och hvitt musslin, hvars
vida ärmar fallit tillbaka och lemnade hennes hvita
runda armar bara ända till armbågarne; i hennes knä
låg en stor frisérkam, och hennes långa svarta hår
hängde upplöst ned öfver axlarne.
Hon hade tydligen alldeles försinkat sig vid sin
morgontoalett och slutligen, gungande sig i stolen och
trött vid att söka reda ut det tunga och tjocka håret,
som hon endast lyckats trassla ihop, under
obegriplig flegma och tanklöshet somnat ifrån alltsammans
och framstälde nu i sanning den mest förtjusande bild
af naturlig sorglöshet, oskuld och ungdomligt behag,
som en målare någonsin skulle kunnat önska sig, men
af tvetydig förtjenst inför en friare och blifvande
äkta man.
I samma ögonblick, som Vilfrid drog sig tillbaka,
förvånad öfver att, midt i en elegant salong, klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
