Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afseende och befrias ifrån den ängsliga och ständigt
otillfredsställande beräkningen af sina små tillgångar och
det vanmäktiga och nedslående bemödandet att få likhet
och öfverensstämmelse mellan debet och credit.
Den stackars Vilfrid trodde sig nästan drömma;
likt blomman, som länge stått i skuggan och fåfängt
trängtat efter solljuset, vid dess första stråle böjer sig
nästan vanmäktig till jorden, så sjönk den stele,
kraftfulle mannen nu i ensamheten ned på sin soffa med
händerna för ansigtet och ögonen fulla af tårar.
Det kapital, som judens testamente tillförsäkrat
honom såsom ersättning för faderns fordran, var långt
betydligare, än Vilfrid i början kunnat ana, men i det
demoniska guldet ligger en olycklig och sällsam
förtrollning; det måste ständigt ökas eller minskas; och
om man icke ger vika för frestelsen att skingra
detsamma, så får man ofta ett annat begär, det att
ovilkorligt samla mer; i hvilket fall som helst blir man
nästan alltid rikedomens slaf och icke dess beherrskare.
Den första glädjen, som Vilfrid känt i egandet
af en förmögenhet, som han fått utan alla
förbindelser och vilkor, lemnade snart rum för den förföriska
tanken, att det blott berodde af honom sjelf att
fyrdubbla den.
Då medlet är så lätt som att älska en vacker
qvinna, hvilken man skulle då ett ögonblick besinna
sig derpå!
Han hade verkligen aldrig förestält sig någonting
älskligare än den sofvande Jozima; om hon varit den
mest utstuderade kokett, beredd på hans ankomst,
skulle hon icke kunnat visa sig mera intagande, än
hon nu i sin drumliga försoffning och barnslighet
gjorde, och han tillstod för sig sjelf, att hon väl kunde
tyckas mer eftersträfvansvärd än hvilken rikedom som
helst.
Ju mera han tänkte på den unga flickan, dess
mer väcktes inom honom helt egendomliga känslor och
föreställningar, och medan han hängaf sig häråt,
målade han ofrivilligt en tafla af sin framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
