Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilfrids förlofning med mamsell Tullbom och lika så
fullkomligt missleddes med afseende på Vilfrids tankar
och känslor, som han misstog sig om hennes.
Evas bestörtning och sorg häröfver, som hon trodde
sig hafva dolt så väl, tycktes likväl icke hafva blifvit
någon hemlighet för brefskrifvarinnan, troligen till följd
af de vanliga gissningarna i dylika fall, som rätt ofta
träffa sanningen, och brefvet slutade med att i
förbigående omtala, det Eva varit sjuk hela vintern, och
som hon ansågs hafva lungsot, kunde hon visst icke
lefva länge.
Alltsammans var emellertid berättadt utan något
särskildt intresse, men interfolieradt med några uttryck
af dessa likgiltiga beklagelser, som äro så plågsamma
och obehagliga både för dem de angå och deras
verkliga vänner, och inblandadt i andra, för de
korresponderande jungfrurna mera enskilda saker.
Hos Vilfrid förorsakade emellertid underrättelsen
om Eva så mycket mera bestörtning, som den för
första gången hos honom väckte en misstanke om
verkliga förhållandet.
Blotta föreställningen, att Eva verkligen hade
älskat honom och misstänkt honom för falskhet och
lättsinne, verkade en så häftig rörelse, att alla hans
nyss för sig sjelf så diktatoriskt uttalade åsigter om
kärlekens opålitlighet och flyktiga lycka med ens voro
glömda.
Naturen med dess rena och enkla lagar är i alla
händelser ändock till sist den enda verkliga auktoritet
vi ega, och alla våra hårdragna slutsatser, våra
sofismer och konstlade teorier falla som bristande
såpbubblor för ett ädelt hjertas ursprungliga och riktiga
instinkt.
Vilfrid hade sökt att öfvertyga sig sjelf, det
verlden icke kunde skänka honom något bättre än
rikedom, anseende och en skön hustru, och midt i sina
berusande tankar om all denna afundsvärda glans,
dessa förföriska qvinnor, framstod minnet af den lilla
bleka, tynande och misskända flickan, utan alla yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
