Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företräden, arbetande för sitt knappa och torftiga bröd
och i detta ögonblick kanske döende med kärleken till
honom i sitt hjerta.
Ett doft, ofrivilligt rop af ångest bröt vid denna
tanke fram öfver hans läppar.
Det var icke längre värdt att söka bedraga sig
sjelf; det var henne han älskade och som han ville
ega till maka, för henne han ville arbeta och lida,
om så fordrades, och med henne han ville ännu i
döden ställa sig hand i hand inför Guds ansigte.
Han kände det nu med ens och med fullkomlig
klarhet, och allt annat blef i detsamma underordnadt.
Det var kanhända för sent; de voro kanske för alltid
skilda åt, men hvad han med visshet kände, det var,
att han lika litet kunde blifva den rika och vackra
Jozimas man som den ädla och stolta Mariannes.
Eva bodde mer än en half mils väg ifrån
järnvägsstationen, och på samma gång, som Vilfrid der steg
ur kupén, syntes äfven lektor Gallgren klifva ned ifrån
en tredje klassens vagn.
Det var en söndagsmorgon, och lektorn brukade
åtminstone hvarannan söndag helsa på sin fästmö.
Eva mottog honom alltid lika vänligt och lugnt,
men den hederlige skolkarlen kunde icke dölja för sig
sjelf, att hon för hvarje gång syntes mera sjuk och
matt, mera tyst, likgiltig och tankspridd.
Hon åhörde redogörelsen för de arrangementer
till hennes trefnad och komfort, som lektorn vidtagit
för deras blifvande bosättning, men leendet, med hvilket
hon besvarade hans vänliga ord, var tomt och själlöst,
och det hände icke sällan, att, då han sedermera för
att roa henne fördjupade sig i riksdagens "intressanta"
förhandlingar, politikens förvecklingar eller
skolgossarnes upptåg och kollegii beslut, hon icke ens
uppfattade hans anmärkningar. När härtill kom, att
näsduken, som hon då och då förde till sina läppar, ofta
blef fläckad af blod och en olycksbådande hosta afbröt
hennes försäkringar, att hon var fullkomligt frisk och
icke kände någon smärta, så blef Gallgren allt mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
