Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekymrad och visste i sin välmening och sin verkligt
oegennyttiga ömhet icke, om han borde uppskjuta eller
påskynda deras förening.
Nu hade han emellertid rådfrågat en af sina
vänner, en läkare, och som desse i sin naturvetenskapliga
menniskokärlek och kosmopolitiska vishet vanligen anse
äktenskapet såsom ett suveränt medel för alla möjliga,
både andliga och lekamliga brister hos det svagare
könet, så tillrådde han att hålla bröllop med det första.
Lycklig och belåten med detta definitiva beslut,
ämnade lektorn i dag meddela Eva, att han uttagit
lysning till nästa söndag, och förde i sitt hjertas glädje
med sig en vacker bukett, som han ville förära henne.
De båda herrarne hade ingen aning om
hvarandra, och ehuru de verkligen kände hvarandra till
utseendet, voro båda för tillfället allt för mycket
upptagna af sina egna tankar för att märka något
omkring sig.
Gallgren hade, som nästan alla läskarlar, ett
verkligt raseri att promenera; han skulle kunnat gå till fots
utan uppehåll huru länge som helst och ansåg
trötthet i följd af fotvandring endast som en falsk
förevändning att stanna. Man kunde med fullt skäl säga,
att han tillhörde den "peripatetiska skolan", ty till
och med under hans ömmaste samtal med sin
trolofvade gick han ifrigt fram och åter i hennes lilla
kammare, så att han, under hälften af föredraget, alltid
vände ryggen åt henne, utan att dermed mena den
minsta sidovördnad eller ega någon aning om den
nervösa oro och plåga, som hans hårdt knarrande
stöflar och vinddraget i rummet förorsakade henne.
I följd af denna mani hade han alltid, ifrån den
första gången då han ännu icke kände vägen, gått
till fots ifrån stationen, och med hatten något skjuten
bakåt nacken, käppen i handen, glappande galoscher
och buketten väl omlindad med mossa och sträckt
framför sig som en tiggarpåse satte han i gång med
farten af en dressin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
