Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man hade, söndagen till ära, strött enris på
trappan och krattat sanden nedanför; en sällsam tystnad
och frid herskade rundtomkring nejden och verkade
en beklämning och ångestfull bäfvan hos Vilfrid,
hvilken kom direkte ifrån stadens buller och feberaktiga
brådska, medförande sina egna brokiga och stormiga
tankar och häftiga lidelser.
Tyst och liksom vördnadsfull gick han rundt
omkring huset, utan att möta någon, och öppnade
slutligen grinden till trädgården för att der helt stilla
och tåligt vänta, att någon skulle synas, som han
kunde tilltala för att fråga efter Eva.
Det var nu åter vår, tulpanerna stodo utslagna
på rabatten, och kring äppelblommorna och de
honungsdoftande krusbärshäckarne surrade bien och humlorna,
utan att hindras i sitt arbete af söndagens hvila.
Den lilla trädgården liknade en enda
blomsterbukett, och längst ned vid gärdesgården under ett par
stora syrenbuskar fanns en bänk der Vilfrid tänkte
slå sig ned, öfvertygad att det just var ifrån Evas
öppna fönster der på gafveln midt för honom, som den
hvita gardinen fläktade öfver några blomkrukor.
Han hade emellertid ännu icke hunnit fram, då
han märkte, att en korgstol stod på sidan vid bänken
längst in i skuggan af buskarne, och skymten af en
ljus klädning visade honom, att ett fruntimmer satt i
den lilla bersån.
Han stannade orörlig, anande genom sitt hjertas
häftiga slag, att det var hon, som han sökte, och för
att icke genast blifva sedd vek han af på en annan
sandgång och närmade sig sakta mellan
krusbärsbuskarne.
Ja, det var verkligen Eva; nu såg han henne
fullkomligt mellan de blommande grenarne; hon hade
suttit och läst, boken låg ännu uppslagen på hennes
knä och händerna hopknäpta deröfver, men hon var
blek som narcisserna, hvilka lågo på bänken bredvid
henne, och de långa ljusbruna hårflätornas tyngd
tycktes nästan hafva böjt hennes hufvud bakåt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
