- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
330

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag hade således icke varit ensam der inne, ehuru
jag gått rundt omkring och icke kunnat upptäcka någon
menniska ... I sanning, dessa gamla halfmörka kyrkor
med alla sina vinklar och skrymslen äro förträffliga
gömställen! ... Jag lyckönskade mig ännu en gång att
hafva kommit ut.

Det var en ovanligt lång karl, klädd i en drägt
af hvit buldan, sådan som fångar eller soldater på
militärlasaretten bruka, han hade en mössa af samma tyg
och hvita filtskor på fötterna; ehuru han passerade helt
nära intill mig, föll det mig icke in att tilltala honom
eller ens göra mig bemärkt, ty det låg någonting hemskt
och besynnerligt i hans bleka nedlutade ansigte, en
själsfrånvaro, liksom han skulle gått i sömnen, hvilket
skrämde mig; och jag var glad, att han alls icke
observerade mig, utan tyst och långsamt försvann på
kyrkogården invid muren bakom träden, der jag sedan såg,
att en liten dörr fanns in åt klostergården.

Skymningen hade nu nästan öfvergått till
mörker, ljus skimrade redan ifrån staden, och jag
skyndade mig hem till hotellet, der mina reskamrater
troligen undrade öfver mitt dröjsmål.

*



Dagen derpå gjorde vi tillsammans med några
andra resande en utfärd ifrån Neuchâtel. Vi
hemkommo icke förr än sent och skulle lemna den lilla
staden följande dag vid middagstiden.

Jag ansåg mitt äfventyr i den gamla kyrkan hafva
fått en temligen tarflig upplösning, ty jag förmodade,
att den hvitklädde mannen, som kanske haft sin
lägerplats bakom altaret under marmorvården, varit en
förrymd fånge ifrån det vackra cellfängelset strax
bredvid, och att han hållit sig gömd i kyrkan ett par
dagar, innan han försökte komma undan.

I alla händelser hade jag fått alldeles nog af
Eglise de Nôtre-Dame’s mystik och stälde min promenad
åt ett annat håll, då jag helt tidigt följande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free