Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är emellertid bäst att helt och hållet förtiga
mina känslor i detta ögonblick, ty de synas mig nu
lika enfaldiga och barnsliga, som de då i första
ögonblicket föreföllo mig pinsamma och obehagliga.
Hvad skulle jag göra? Jag hade icke mod att följa
min första naturliga böjelse att ropa af alla krafter,
jag kände mig rädd för min egen röst, för att röja
min härvaro, och mina rop skulle dessutom troligen
icke hafva hörts af någon.
Hvilket odrägligt äfventyr! Att sitta en hel natt
i en unken biktstol i denna gamla kyrka, der spöken
och andar tycktes mig böra tassa och hviska i hvarje
vrå och der mörkret redan gjorde bilder och altaren
otydliga.
Det var emellertid ännu temligen tidigt; kanhända
att jag misstagit mig; det gälde åtminstone att
undersöka detta, och innan jag ännu hunnit ordna mina
tankar, skyndade jag ut ur den dammiga kuren och
sprang till dörren.
Den var visserligen tillstängd och nyckeln
urtagen på andra sidan, men den kunde öppnas inifrån,
och jag var således fri.
Man skrattar visserligen sedan åt en dylik
enfaldig panik, men den är icke dess mindre för tillfället
ganska obehaglig, och jag gjorde mig sjelf ett
högtidligt löfte att åtminstone aldrig mera söka mig
hviloplats i en biktstol.
Glad att hafva sluppit ifrån den inbillade hemska
arresten, glömde jag helt och hållet min äfventyrslust
och sköt upp den tunga dörren på vid gafvel för att
aflägsna mig, men stannade likväl med ens på sjelfva
tröskeln, ty just i detsamma såg jag, att någonting
rörde sig fram i choret vid grafvården.
Det behöfdes icke mer för att åter väcka mitt
intresse och låta mig glömma det obehag jag nyss rönt;
helt tyst drog jag mig åt sidan och stannade bakom
dörren, ty en ganska besynnerlig figur kom långsamt
framåt gången och närmade sig allt mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
