- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
332

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnade honom penningarne, under det jag helt
vänskapligt och deltagande frågade:

"Ni är kanhända Elsassare och fransk soldat sedan
kriget?"

"Jag är preussare och invalid," svarade han kort.

"Åh, verkligen?" utropade jag och betraktade med
förundran hans resliga och, som det tycktes till det
yttre, alldeles felfria kropp.

"Mitt regemente tillhörde brigaden Goltz, andra
corpsen ..." återtog han hastigt och afmätt, liksom han
stått framför mönsterbordet. "Jag heter ... heter ...
Ah, det mins jag icke, men mitt nummer är 73, och
jag stupade dödskjuten vid La Cluse ..."

Hans ansigte hade blifvit alldeles uttryckslöst,
med en färg, som om han verkligen vore död, ögonen
blefvo glasaktiga, och han famlade framför sig med
handen, liksom han varit blind eller nära att falla i
vanmakt.

"Jag lider nu af ett sår ... af ett förfärligt öppet,
oläkligt sår ... Se här," tillade han, sansande sig och
så småningom återtagande sitt förra utseende, i det
han uppref med häftighet den grofva rocken och
skjortan och visade på det breda ludna bröstet en stor
plåsterlapp.

Förfärad och full af medlidande vände jag mig
bort, men tappade i detsamma de dyrbara tandpetarne,
som jag nyss hade köpt; de spriddes omkring på
landsvägen, der vi stodo, och mekaniskt böjde mannen sig
ned för att uppsamla dem.

Vid denna rörelse lossnade plåstret; den stora,
smutsiga linnelappen föll också ned i dammet på
vägen, och till min obeskrifliga förvåning syntes icke
det ringaste fel eller skavank derunder; hull och hud
voro lika friska och orubbade som rundtomkring den
förskräckliga plåsterlappen; icke ens ett ärr rättfärdigade
dess tillvaro.

Jag kunde icke afhålla mig ifrån ett något satiriskt
leende, då jag, pekande på den förlust han gjort, sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free