Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvilken marsch öfver Jurabergen! Fyra nätter
utan sömn eller hvila ... Kölden steg till sjutton och
tjugu grader, och de dåliga vägarne voro så hala,
att artilleriet och trossen icke kunde dragas fram af
sitt anspann; hästarne stupade, och vi måste sjelfva
släpa det öfver broar och afgrunder; manskapet
störtade också, men fram måste vi ändå, ty så lydde
general Werders order; och det var Bourbakis armé vi
jagade, förstår ni," tillade han och höjde hufvudet med
en helt lugn och sansad min, i det han kastade det
ena benet öfver det andra. "Det fördömda Côte d’or
var öfversvämmadt af garibaldister och francs-tireurer;
de oroade oss öfver allt, mycket blod hade flutit,
fransmännen voro förtviflade och retade som räfvar i idet, och
ju längre vi kommo ned åt Pontarlier, ju värre blef det ...
Fångarne kunde icke afsändas, jernvägslinien var
afbruten, och de förlades på en holme ute i floden under
bevakning af det unga manskapet, reservcorpsen, som
stött till oss med corpsen Fransecky. Franz var
deribland ... Jag hade ofta burit hans packning åt honom
och mången gång äfven honom sjelf; han var lätt som
en vante, stackars barn ... jag undrade ofta, hvad han
och hans kamrater skulle der att göra, de voro icke
mycket farliga för fransmännen, men väl nedstämmande
och till hinder för oss, gamle soldater ... Han var sjuk
och hade händer och fötter nästan förfrusna, men han
log ändå och ville icke låtsa om det, så länge han fick
följa med mig, men nu skulle vi skiljas."
"Hvad det regnade!" återtog han efter en stunds
tystnad, fortsättande sin afbrutna, förvirrade och nästan
obegripliga berättelse. "Hu, hvad det regnade! Och
regnet var blandadt med snö ... Det var i januari
månad, och floden svälde upp, mörk och bred som en
sjö ... hvarken fångar eller bevakning hade något att
äta eller att värma sig vid der ute på holmen, der de
lågo på den våta, sumpiga marken, hvars gräs och vass
hvarje morgon voro hvita af frost; intet träd gaf dem
skydd, ingen bivuakeld fick tändas för att icke vägleda
garibaldisterne ... Det var långa dagar och ännu längre
nätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
