Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syrénbuskarne. Hans djupa svarta ögon, hans melodiska
röst och naturliga elegans gjorde det icke heller
osannolikt, att han med framgång kunde presentera sig
äfven för de nogräknade engelskorna.
Dagen derpå såg jag honom också mycket riktigt
i deras sällskap i en båt på sjön, men jag tänkte icke
vidare hvarken på honom, den sköna miss Bathilde
eller hennes stele och buttre far, som med sin stora
näsa, sina ljusgrå kläder, sitt hvita hår och sin svarta
sidenmössa hade den mest träffande likhet med en
hafstrut[1], då han hela timmar kunde med ett
metspö, på hvilket jag tror, att det icke ens fanns något
bete, stå vid sjöstranden i solvärmen med fötterna
ända ut i vattnet, hvarur han aldrig lyckades att
uppdraga så mycket som en spigg en gång, men det
oaktadt fortsatte han sina försök för hvarje dag.
Hvar och en som rest utomlands såsom turist,
vet, huru man tillbringar sitt lif på ett godt hotell.
Det är ett helt och hållet exceptionelt förhållande,
der man känner sig sväfvande mellan lusten att stanna,
för att göra sig förtrolig med alla de nya och
främmande föremål, som både utom och inom detsamma
ofta möta oss, och den något oroande tanken på
slutsumman vid sammanräkningen af alla de
"promemorior", som man för hvarje morgon med mycken
artighet lemnar oss för den föregående dagen.
Vid Beau-Rivage ]efver man jemförelsevis billigt,
och man lemnar det icke utan saknad. De långa
ensliga promenaderna i trakten äro så angenäma; öfver
allt träffar man på välvilliga och pratsamma menniskor,
som med anledning af den enklaste fråga berätta icke
endast ställets historia, utan äfven sin egen och sina
grannars, ofta af så grannlaga och sällsam natur, att
man förvånas öfver deras uppriktighet eller fantasi.
Hemkommen intager man — ifall man har håg
och krafter att göra toalett — sin bestämda plats vid
ett "table d’hôte", hvars gäster mången gång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
