Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man äfven i Lindau tänkte på någon oskyldig
förlustelse under aftonens timmar.
Sjelfva huset och i synnerhet dess port af
kolossala stenar och med groft bildhuggeri sågo så
antiqvariska ut, att man kunde tro sjelfve kejsar Tiberius
hafva roat sig att der spela "Carolina", och det föll
oss in att gå upp för att se, om det inre af denna
gamla byggnad motsvarade dess vördnadsbjudande yttre.
Den skumma och ganska smutsiga trappan, der
man snafvade på bortkastade korkar och annat
hemlighetsfullt skräp, som icke så noga i mörkret kunde
specificeras, lofvade icke mycken elegans åtminstone,
men sedan vi öppnat dörren till ett slags tambur, der
en herre i skjortärmarne satt midt på golfvet i en
gungstol helt ensam och läste i en tidning, kommo vi
ändtligen in i en ganska stor och väl upplyst sal, der
de grofva bjelkarne i taket och nischerna i väggarne
likväl äfven här vittnade om husets ålder.
En oklanderlig biljard, långa polerade bänkar, ett
par små bord och en modern lavoir med marmorskifva,
vatten och handdukar, utgjorde här, alldeles som på
dylika ställen hemma hos oss, hela möbleringen.
Då vi kommo in, fanns der förut — utom
markören en liten sömnig karl i svart frack — endast
två spelare, hvilka till vår förvåning båda voro för
oss bekante, ty den ene var vår landsman och
reskamrat öfver Bodensjön, norrmannen med de långa
naglarne, och den andre var ingen annan än den
förföriske chokoladfabrikanten, signor Genaro Morra, som
rest ifrån Beau-Rivage med miss Letitia Ousgood.
Han syntes i första ögonblicket litet generad vid
vår åsyn, men då vi naturligtvis icke det minsta
låtsade om hans äfventyr, antog han förmodligen, att
det var oss helt och hållet obekant, och helsade helt
vänskapligt och med samma liflighet och goda lynne
som vanligt.
De båda herrarna voro midt inne i sitt parti,
ingendera hade på taflan skrifvit sina namn, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
