Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast betecknat dessa med ett x. och ett y., och vi
stannade genast bredvid dem såsom åskådare.
Jag hade förut känt en synnerlig vedervilja för
norrmannens otäcka klor, men denna förvandlades till
beundran, ty jag förmodade nästan, att det var med
deras tillhjelp han gjorde den ena mästerliga stöten
efter den andra.
Tafatt, stel och trumpen som han var,
öfverträffade han emellertid fullkomligt den vackre, smidige
italienaren, hvilken i säkerhet och skicklighet var
honom mycket underlägsen och tycktes ohjelpligt
komma att förlora partiet med den sista stöt, som hans
motståndare nu stod i begrepp att göra.
Att betrakta ett par skickliga biljardspelare är
ett verkligt nöje, och lika mycket som jag erkände
vår fule reskamrats talang, lika mycket måste jag
beundra signor Morras orubbliga artighet och
godmodighet under hans otur.
I samma ögonblick, som norrmannen sänkte sin
kö och drog den ena foten bakom den andra,
öppnades taraburdörren mycket häftigt och bullersamt, och
ännu en herre inträdde i salen på ett sätt, som om
han nästan blifvit kastad dit in, med hatten på
hufvudet och utan att ens gifva sig tid att sätta käppen
ifrån sig der ute.
Allas ögon vändes naturligtvis på den främmande,
som presenterade sig på detta sätt och som för öfrigt
hade ett utseende af hemmastadd förtrolighet och
hvardagsgäst på stället.
Det var en ganska egendomlig figur, axelbred
och fet, med en viss militärisk hållning, ett bredt och
groft ansigte af misstänkt färg, uppstående trubbnäsa,
yfvigt hår, tjocka, omsorgsfullt vårdade mustascher
och små qvicka och lifliga, bruna Ögon.
Han helsade nu på oss alla, svängande med
hatten på ett mycket artigt och vänskapligt sätt, som
om han påträffat sina närmaste vänner och bekanta,
sparkade hastigt af sig sina gummigaloscher, hvilka i
sommarvärmen syntes mig temligen obehöfliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
