- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
394

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi tviflade icke derpå och frågade, om vi icke
skulle kunna få gå in för att på närmare håll beundra
hennes talang.

Gubben var visserligen smickrad af vår begäran,
men svarade, att den der "spelmästaren" just nu var
derinne för att gifva dottern en lektion och bad oss
således icke störa dem ... han skulle troligen snart gå
sin väg, och då kunde Annchen sjunga för oss.

"Hvad heter spelmästaren?" frågade jag helt
likgiltigt.

"Jag vet minsann inte hans namn," svarade
värdshusvärden, "men han kommer hit hvarenda dag, allt
sedan han en gång händelsevis ute i skogen fick höra
Annchen, som gick och sjöng för sig sjelf; det är endast
af intresse för konsten, som han säger, och han vill
ingenting taga i betalning, ehuru han icke ser ut att
vara rik ... jag tror, att han sjelf är vid någon teater
i München, men bor nu öfver sommaren på Villa Douglas
icke långt härifrån.

Sången och musiken hade nu tystnat, och medan
värden ännu satt qvar, rökande sin kritpipa, under
vinrankorna på verandan, gick jag omkring i den
lilla anspråkslösa trädgården, eller inhägnaden, hvari
huset låg.

På andra sidan stodo fönstren öppna, och det var
lätt att se in i ett rum, som låg på gafveln. Jag fann,
att det måste varit derifrån vi hört sången, ty på
motsatta väggen stod ett piano uppslaget, två
halmstolar stodo derbredvid, men hvarken lärmästaren eller
eleven syntes till.

Några ord uttalade med denna egendomliga,
hviskande, så att säga beslöjade klang, hvilken kärleken
förlänar alla språk och som äfven förstås och
igenkännes af alla, väckte emellertid min uppmärksamhet,
och vid en förnyad blick in i rummet såg jag nu en
ung flicka som stod lutad öfver en man, på hvars
axel hon förtroligt stödde sin hand, under det han satt
vid ett bord med ryggen åt fönstret, fördjupad, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free