Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det tycktes, i granskningen af ett nothäfte, som låg
framför honom.
Flickan var så ungdomsfrisk och täck, hennes
framåtlutande ställning visade så väl hennes mjuka och smärta
växt — ett behag hvaraf tyskorna annars i
allmänhet visst icke kunna skryta — och hela hennes lilla
person var så öfverraskande behaglig, att jag fann
det helt naturligt, att hon fick musiklektioner gratis.
I det samma reste mannen sig upp, och jag drog
mig tillbaka för att icke synas indiskret, men i nästa
sekund kommo båda två fram till fönstret, och jag blef
helt öfverraskad att i musikläraren från München
igenkänna alpjägaren ifrån biljardsalen i Lindau.
Han var visserligen nu klädd i vanliga grå
sommarkläder, hvilka icke klädde honom så väl som den
pittoreska jagtkostymen, men jag igenkände honom
likväl, och då de båda nu, hand i hand och blickande med
ömhet på hvarandra, stodo så der infattade i ramen
af vinrankslingorna och rosenbladen omkring
fönsterkarmen, voro de en lefvande och vacker illustration
till den ballad jag nyss hört den unga flickan sjunga.
Det var Faust och Margareta uppståndna och
lefvande, och jag glömmer aldrig det lifliga intryck jag
rönte deraf.
Hvem vet, om icke likheten var större, än jag
då anade, och om icke den stackars Gretchen nu sörjer
sin försvunna eller förvandlade Faust.
Då jag kom tillbaka till verandan, satt värden
ännu qvar på samma ställe, och jag tyckte nästan,
att hans tyska flegma var allt för stor; han hade
endast låtit en sejdel bier efterträda vinet, för att
fresta oss att ännu längre dröja, men qvällen led och
vi ville återvända till Lindau innan det blef mörkt.
Vi hade emellertid fått ett halft löfte att dagen
derpå komma in i det slott vi nyss besökt och lofvade
derför att äfven återkomma till det lilla ensliga
värdshuset.
Vår färd misslyckades likväl ännu en gång. Den
vackra villan var olyckligtvis icke heller nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
