Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Biljardspelaren i Lindan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med koffertar och nattsäckar, beledsaga några nyss
anlända resande till deras rum.
Det var en herre och ett fruntimmer; vi hörde,
att de talade engelska, men som de redan kommit inom
sin dörr, då vi hunnit upp, kunde vi icke se, huru
de sågo ut; vi anmärkte endast, att de blefvo förda
till de rum, som lågo näst intill vårt.
Då man hela dagen vistats i fria luften under en
nästan oafbruten promenad, så sofver man vanligtvis
under natten som en skolpojke och vaknar icke gerna
förr än man är uthvilad.
Det var likväl mycket tidigt, då jag väcktes af
ett häftigt nödrop, som jag tyckte.
Jag lyssnade och hörde buller och högljudt prat
i rummet bredvid och strax derefter det
genomträngande och skarpa pinglandet af dessa välsignade
"elektrische glocken", som ringa i oändlighet, sedan man
råkat en gång att röra vid dem, och som nu
genljudade i hela det ännu sofvande hotellet.
Nyfikenheten mera än något annat lät mig
hastigt påtaga en nattrock och gå ut i korridoren för
att få vet anledningen till detta tidiga alarm, som,
nästan tycktes antyda, att "fara för lif och lem" var
å färde för någon af de resande.
Ringklockorna från tvenne håll hade samtidigt
ljudit, och de stackars yrvakna städerskorna, hvilka
troligen aldrig på ett dylikt ställe få sofva i ro, hade
redan inställt sig i sina båda respektive rum; då jag
kom ut, stod dörren öppen in till våra grannar, och
den resande engelsmannen, klädd i tofflor och nattrock
liksom jag, stod i korridoren och ansträngde sig till
det yttersta för att göra uppasserskan begripligt, att
han vaknat vid buller, ordvexling och rop ifrån
rummet på andra sidan om sitt eget, och påstod, att han
ansåg det vara sin dotters röst, som han hört derinne.
Jag hade genast igenkänt den gamle squiren ifrån
Beau-Rivage, "hafstruten", som signor Morra ganska
träffande kallat honom, och begrep, att han menade
miss Letitia, den äldsta, försvunna dottern, då pigan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
