Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kors, firande något helgons fest i den hvita skimrande
staden, som utbredde sig nedanför jernvägen.
En timma derefter hade himlen klarnat,
regnskuren gått öfver, och uppdykande derur, muntra och
krya som ankor, hade alla dessa välklädda
söndagsdamer samlats vid Trianon på borggården sedan
slottet var besett, och marscherade nu i slutna led in i
de stora vagnshusen, för att betrakta de kejserliga
kröningsvagnarne, hvilka, omhägnade med ett utspändt
snöre, i all sin verkligen beundransvärda skönhet stodo
midt på golfvet derinne, till fritt och öppet beskådande.
Jag hade följt strömmen af nyfikna, och stannade,
sedan alla de andra aflägsnat sig, ett ögonblick qvar
för att kasta ännu en blick på de "arkitektoniska" och
artistiska konstverk, hvilka med sina gyllne örnar,
bildhuggerier, målningar och mångfaldiga emblemer, voro
i all sin prakt förträffliga prof på smaken hos detta
franska folk, som för i triumf och höjer till skyarne
samma föremål, hvilket nästa ögonblick, utan skäl och
förnuft, släpas i smutsen, som hvarken för sin dyrkan
eller sitt hån känner några gränser och hvars språk
icke eger något ord som betyder lagom, eftersom det
saknar begreppet derför.
Just i detsamma jag kom ut, fästes min
uppmärksamhet af trenne personer, som stego ur en vagn,
hvilken stannat i allén.
Den första var en lång karl, som såg ut liksom
han varit gjord af bamburör, ty hans kantiga axlar
och armbogar syntes spetsiga och hvassa genom den
ljusgrå sommarrocken; för att komma ut ur vagnen
hade han måst aftaga sin bredskyggiga panamahatt
och visade ett blankt och kalt hufvud, hvars hjessa
ytterligare blef anmärkningsvärd genom en knöl eller
vext af en valnöts storlek; han hade ett långt, magert
ansigte, röda, långa polisonger och ett sömnigt och
dumt uttryck i sina ljusblå ögon.
En äldre dam, troligen hans hustru, i en dyrbar
toalett följde derefter, och slutligen igenkände jag den
vackra Stephanie, mr Sansens dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
