Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forssande bäckar och gröna skogbeväxta kullar; en
väg alldeles för mycket pittoresk och förtjusande för
att ses ifrån fönstret af en jernvägskupé med en fart
af sex mil i timman.
Min uppmärksamhet hade derföre varit så lifligt
fästad vid landskapet omkring mig, att jag icke
serdeles gifvit akt på mina reskamrater i vagnen.
Redan i Tonnerre, der Seinefloden, hvilken vi allt
ifrån Paris följt, förenar sig med Yonne, hade den
långe skallige engelsmannen, åtföljd af mademoiselle
Stephanie, kommit in i den kupé der jag satt; hans
fru var emellertid icke med, och på min fråga efter
henne, svarade man mig, att hon stannat i Paris,
medan hennes man och guvernanten nu reste för att
hemta deras barn, som voro qvar i Nizza.
Jag tyckte mig likväl märka att master Webbs
ljusa ögon med ett serdeles uttryck allt som oftast
hvilade på den unga flickan, och jag förestälde mig
att hans hustru gjort klokare i att sjelf hemta sina
barn. Vi fortsatte emellertid resan tillsammans ända
till Dijon, der vi skulle byta om vagnar.
Jag kände förut till den lilla staden med sina
smala gator, gammalmodiga hus med förgallrade
fönster, liksom fängelser, sin långa enformiga promenad
slutande med ett vattensprång, sina fabriker utmed
den vackra floden och sina vackra guldsmedsarbeten,
och jag regretterade derför icke mycket, att jag nu
endast hann återse det trefliga "hôtel de Jura", der
jag funnit mig så väl, och hvarifrån jag ännu
förvarade ett "ljuft" minne af den förträffliga honung,
hvarmed man trakterade mig såsom desert efter kaffet om
morgnarne.
Klockan var ännu endast fem på eftermiddagen,
då tåget stannade vid bangården, det var den 4 Juni,
solen brände hett och mr Webb aftog sin hatt och
torkade sitt kala hufvud mycket omsorgsfullt, med sin
silkesnäsduk just som han steg ur kupén; bland den
församlade folkmassan på perrongen stod främst en
välklädd karl som tycktes med oro vänta någon, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
