Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Monsieur Goblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han granskade mycket noga alla de resande som
ankommit, och då engelsmannen, ännu med hatten i ena
handen och näsduken i den andra, långsamt steg
uppför trappan, såg jag mannen, som stod bredvid, hastigt
rycka upp sin plånbok ur bröstfickan och flere gånger
med stigande intresse låta sina blickar vandra mellan
denna och mr Webb och tillbaka till plånboken igen.
Det der hade varit några ögonblicks verk,
engelsmannen märkte det icke, den okände stoppade ned
sin plånbok och rörde sig icke ur fläcken, men
tycktes alltjemt behålla mademoiselle Stephanie och hennes
husbonde i sigte.
Det bantåg med hvilket vi skulle följa ankom i
detsamma; jag gick att söka mig en plats, och då jag
passerade en tredje klassens vagn, uppfyld af bönder,
arbetare och soldater med sina små kritpipor i
munnen, tyckte jag mig deribland se framskymta monsieur
Ernest Goblins glada fysionomi.
Jag hann likväl icke öfvertyga mig derom,
konduktören kom springande, uppslog dörrarne utåt hela
raden af vagnar, och alla de resande, som ämnade sig
till Dôle, rusade fram i full fart med nattsäckar,
korgar och filtar; hvar och en för att först komma in
och välja sig en god plats.
Den fördel jag i första ögonblicket trodde mig
hafva vunnit, i det jag kommit i en alldeles tom kupé,
var snart försvunnen, ty en qvinna i svart halmhatt,
och grofva bara händer klef strax derefter brådskande
och andfådd in i vagnen, släpande med sig under många
ursäkter "une petite caisse", som hon kallade en stor
kista, hvilken nätt och jemt kunde inpassas på golfvet
mellan de båda sofforna, och således bringande både
henne sjelf och mig i den trefliga ställningen, att
antingen nödgas lägga våra ben inuti, eller ofvanpå kistan.
Föga belåten med detta val, ämnade jag fly den
rödbruna, lökluktande damen, som redan, på en nästan
obegriplig provinsdialekt, började göra mig bekant med
anledningen till sin resa, kistans innehåll och hennes
egen lefnadshistoria, då jag i dörren hejdades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
