Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart glömde man emellertid allt annat för den
förtjusande vägen, der man färdades fram.
Så snart man hunnit genom de båda småstäderna
Annemasse och Bonneville blifva omgifningarna allt
mera pittoreska, och den vackraste punkt på hela resan
är Cluses.
Inträngd mellan berg och bråddjup, ömsom
skogbeväxta, ömsom med snöiga klippspetsar, hvarifrån
bäckar strömma i kaskader, ligger den lilla byn som en
féelik förtrollande dröm, och i bakgrunden af dess trånga
dal, ofvanför otaliga alpkedjor, reser sig den
skimrande, hemlighetsfulla toppen af Mont Blanc för första
gången klart och tydligt för ens blickar.
Mont Blanc! Hvad det namnet ljudit sagolikt och
sällsamt i mina öron, allt sedan jag var barn och med
häpnad hörde titeln på en liten bok, som jag dock
aldrig kom att läsa, nämligen "Maria af Mont Blanc,
den första och enda qvinna, som bestigit bergets topp".
Likasom man vid sex, sju års ålder halfsofvande
tycker sig under fromma drömmar, i taket på sin lilla
säng se Gud fader sitta i en karmstol, omgifven af
"himlens härskaror", så förestälde jag mig äfven Mont
Blanc stående helt slätt och rätt, ensamt, hvitt och
pyramidaliskt som en ofantlig sockertopp placerad på
en vacker grön äng, der schweizer-flickorna med svarta
snörlif och blomsterbuketter vallade sina kor, tittande
upp till snökonungens spets med samma naivetet, som
jag sjelf beskådade den i inbillningen.
Nu såg jag den emellertid i verkligheten,
bekransad af guldskyar och öfverströdd med små
molnflockar, hvilka liknade rosenblad fallna från den krans,
som nyss legat omkring bergmajestätets silfverhår.
Hvad vår jord kan vara skön! Hvilka dagrar och
skuggor, hvilka former, hvilket färgspel! ... Och
hvilken njutning att se och beundra dess skönhet, som
fyller vårt hjerta med andakt och sällsamma aningar ...
Hvad är det emellertid värdt att komma och tala
om dylikt; man har hört derom så många både sanna
och tillkonstlade utgjutelser, att man endast gäspar
deråt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
