Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Se, men icke höra, det är just hvad man bör
göra," sade den ena af mina reskamrater, skrattande
åt min rörelse, och extempererande ett tarfligt rim
på sin fula schweizer-franska, och deri hade han
alldeles rätt.
Det var emellertid dumt att hafva trolofvat sig
med den stora diligensen, som jagade framåt med en
fart, hvilken hindrade allt dröjsmål under vägen, och
huru gerna vi än velat stanna, ett par timmar
åtminstone, i Cluses, måste vi skynda derifrån med
full fart.
Friska hästar stodo redan öfverallt i ordning och
påselade, och inom några minuter voro vi åter i väg
allt högre och högre upp på den breda murade
chausséen, som likväl utmed de lodräta bergväggarne och med
bråddjupet nedanför synes smal som en getstig
slingrande sig omkring klipporna.
På eftermiddagen voro vi i Servoz och stannade
ändtligen för att äta middag i Saint-Gervais.
Man tror sig nästan här vara utom den
civiliserade verlden, så vildt och ensligt äro den lilla byn
och badorten belägna.
Djupt in i ett bergpass, omgifna af mörka täta
skogar af gran och bok, med snöspetsarne upp öfver
sig och brusande vattenfall rundt omkring, ligga de
fem varma källor, som påstås kunna bota en otalig
mängd sjukdomar, men som nu likväl icke tycktes
hafva kunnat locka till sig många patienter, ty hela
brunns- eller badsällskapet tycktes inskränka sig till
tolf eller femton personer, som alla sågo så
svårmodiga och bedröfliga ut, att Saint-Gervais les Bains
troligen var och blef deras sista resurs här i lifvet.
I sin enslighet här uppe mellan bergen hade de
tydligen ingen annan förlustelse än diligensens dagliga
ankomst ifrån Geneve, och som de allesammans stodo
uppradade på verandan till det lilla värdshuset, der
vagnen stannade, och hade ett gemensamt uttryck af
hungrig nyfikenhet, så gjorde det mig just ondt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
