Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag minnes allt det der," sade hennes man och
satte sig ned bredvid henne. "Du mådde icke väl,
du hade feber om natten och drömde helt naturligt
om hvad som under qvällen hade gjort ett lifligt
intryck på dig ... Ingenting är vanligare; tänk nu icke
mera på den barnsligheten."
"Emellertid reste vi till Innsbruck," fortfor hans
hustru, "och samma qväll, då vi tagit in på hotellet,
der vi skulle bo, kommer du fram till mig för att
presentera en landsman, som du råkat, Jagello
Ivanowitsch Gospodin, och jag igenkänner mannen på teatern
i München."
"Men jag visste ju icke, att det var han," inföll
grefven otåligt.
"Nej, men jag igenkände honom genast. Vi reste
derifrån. I Bregenz, S:t Gallen och Zürich, öfver allt
finna vi honom före oss, och nu är han här."
"Men Larissa, min dufva!" sade grefven med ett
bemödande att göra sin sträfva röst mildare, i det
han lade armen om sin unga hustrus lif, "det är ju
ganska vanligt, att resande träffas; den stackars
mannen har ju aldrig ens talat till dig, han är polack,
landsflykting liksom vi; likväl har han aldrig, liksom
andra fattiga äfventyrare, tagit min frikostighet i
anspråk; tvärtom, han är tillbakadragen, och det är alltid
jag som börjat samtalet."
"Ja, och detta oaktadt jag ber och besvär dig
att undvika honom."
"Nå väl, jag lofvar dig att icke mera låtsa se
honom."
"Och i morgon få vi resa härifrån?" återtog
Larissa ifrigt och bedjande.
"Som du vill, jag sätter mig icke deremot."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
