Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Verkligen?" svarade Sarokin misstroget. "Är ni
säker på att han är hemma?"
"Fullkomligt säker; jag bar in ljus till honom
just nyss, han sitter och skrifver."
"Nåväl, jag återkommer då en annan gång."
Sarokin gick, och man har aldrig kommit under
fund med, hvarken hvad han ämnade göra hos Jagello,
eller om de kan hända varit bekanta sedan gammalt
och bättre hade reda på hvar andras förhållanden, än
hvad man kunde ana eller de sjelfva låtsade om.
Hotellet Schweizerhof i Luzern, der Gospodin
bodde, ligger nära bangården och temligen långt ifrån
det, der grefven tagit in.
Detta låg utmed stora kajen och sjön i raden af
alla de andra och hade en liten blomsterterrass
utanför. En veranda gick som vanligt rundt omkring huset,
och de rum, som han och hans hustru bebodde, lågo
i andra våningen och hade glasdörrar ut till en
balkong öfver terrassen med utsigt åt sjön.
Just som grefven steg uppför trappan, hvilken
ifrån gatan genom terrassen leder upp till porten, såg
han ljussken blänka fram ifrån dessa glasdörrar och
i skenet deraf en gestalt utanför på balkongen.
Han stannade ett ögonblick i tanke att det var
hans hustru, som ännu icke hade lagt sig, men märkte
då, att denna figur, i stället att gå in i rummen, svängde
sig öfver balkongens galler och efter ett par sekunder,
på något sätt, som han icke kunde se, kom utför den för
öfrigt temligen låga väggen och var nere på terrassen.
Här lyste gaslyktorna både ifrån gatan och
hotellets port, så att grefven mycket väl igenkände Jagello
Ivanowitsch.
Emellertid var trappan, på hvilken han sjelf stod,
omgifven af ett ganska högt galler, så att han icke
genast kunde komma till honom, och som han såg, att
den besynnerlige främlingen ämnade sig ut genom en
liten port på andra sidan, så ropade han åt honom.
Jagello, ifall det verkligen var han, svarade
likväl icke, och innan Sarokin hunnit vända om och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
