- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
469

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma ut på gatan för att möta honom, var han redan
långt utåt kajen.

Som grefven emellertid såg honom försvinna allt
längre bort utmed stranden af sjön i alldeles motsatt
riktning af hotellet, der han bodde, föll det Sarokin
in att gå tillbaka till Schweizerhof och försäkra sig,
om uppassaren der bedragit honom; ty i fall det
verkligen var Jagello, som kommit ned ifrån balkongen,
så kunde han icke hafva funnits i sitt rum, då
grefven sökte honom.

Det är troligt, att en känsla af svartsjuka
dikterade detta liksom ett senare beslut, allt nog, en qvarts
timme hade knappast förgått, innan Sarokin åter stod
i förstugan till Gospodins hotell.

Han frågade portieren, i hvilket rum polacken
bodde, och steg efter hans anvisning uppför trapporna.
Utan att möta någon skyndar han korridoren framåt;
den är upplyst, han ser numren på dörrarne mycket
väl och stannar vid den, som portieren uppgifvit.

Denna dörr är emellertid stängd och nyckeln
urtagen, han knackar förgäfves derpå, ingen öppnar,
ingen den minsta rörelse derinne antyder, att någon
menniska finnes i rummet, och Sarokin känner sina
misstankar och sin vrede ökas. Ändtligen faller det
honom in att titta genom nyckelhålet.

Det är öppet och ganska stort; allt hvad han
vill veta får han här upplysning om, ty midt på
golfvet vid ett stort skrifbord ser han fullkomligt tydligt
Jagello sittande till hälften vänd ifrån honom, lutad
öfver ett papper och så ifrigt sysselsatt, som det
tyckes, att han icke märkt eller icke velat uppmärksamma,
bullret på dörren.

Tvenne ljus framför honom upplysa hans ädla,
lätt igenkänliga profil, men i samma ögonblick höras
steg i trappan, grefven vill icke blifva öfverraskad i
den tvetydiga ställning, hvari han befinner sig; han
skyndar derifrån och går hem, men är ändå icke
fullkomligt lugnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free