Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsatt att läsa i en bok, som han höll uppslagen
framför sig.
Han satt icke alldeles invid fönsterposten,
hvarför grefven gick tillbaka några steg för att tydligare
kunna se honom och ropade i detsamma helt högt
hans namn, men utan att få något svar.
Sarokins röst hade varit dof och upprörd, och
hans landsman hade tydligen hvarken hört eller gifvit
akt på hans rop.
Slaverne äro, efter hvad man påstår, i grunden
ett våldsamt, vildt och ohyfsadt folk; den yttre
polityr de stundom genom resor i främmande länder kunna
antaga är sällan införlifvad med deras verkliga natur
och det enskilda lifvet, der råheten nästan alltid blir
synlig och förherskande. I stället att upprepa sitt
rop eller varna sin förmente fiende, hvars misstänkta
hexeri och dubbelnatur han troligen ville pröfva, drog
Sarokin en revolver ur fickan, sigtade på den läsande
deruppe i fönstret och sköt.
Det hade icke funnits någon mera än grefven på
hotellets gård, men vid smällen af skottet kommo
naturligtvis alla de resande som funnos fram till sina
fönster eller ut på verandan, och uppassarne syntes
helt förskräckta i förstugan.
Sarokin, ännu omhvärfd af krutrök, stoppade helt
lugnt ned sitt vapen och förklarade småleende, att
han ämnat skjuta till måls på en sparf i takrännan,
men fruktade, att han skadat en ruta i stället.
I det samma skyndade han uppför trappan till
Jagellos rum, åtföljd af den förbluffade hotellvärden
och flere af de resande, som helt högt gåfvo sitt
ogillande tillkänna öfver en dylik pojkaktig oförsigtighet
och opassande tilltag.
Dörren var icke låst; man inträdde och fann på
bordet vid fönstret, der den uppslagna boken ännu
låg, söndersplittrade glasskärfvor från ett rundt hål i
rutan, der kulan gått in, just lagom högt att kunna
krossa hufvudet på den läsande, men emellertid fanns
ingen menniska i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
