Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Månsken öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det var ganska lyckligt för er, herr grefve,"
sade monsieur Simond allvarsamt och pekade på väggen
midt emot, "att er landsman, som bebor detta rum,
icke fanns här inne, ty här sitter er kula strax vid
dörren."
"Ja, och ännu lyckligare för honom," tillade
skrattande en af de resande.
Sarokin svarade ingenting, han var mycket blek,
och man antog, att det var af fasa öfver den olycka
som kunnat ske; det såg ut, som om han knappt kunde
återkomma ifrån sin fruktan, ty hans ögon kringflögo
rummets alla vrår och vinklar med en sällsam ifver.
Just som man beredde sig att gå derifrån, syntes
Jagello Ivanowitsch sjelf utkommande ifrån den lilla
garderoben bredvid hans rum i korridoren, men han
var varm och upphettad som efter en lång promenad,
och då monsieur Simond, som antog, att han icke
visste om någonting, upplyste honom, hvarför de alla
inkommit i hans rum, smålog han endast och sade helt
lugnt:
"Ah ja; jag var ju sjelf här inne," och tillade
muntert med en nästan triumferande blick på Sarokin:
"Så går det, herr grefve! ... Sitt öde, det må nu
vara godt eller ondt, kan ingen undgå ... mitt var
åtminstone icke att förväxlas med en sparf."
Grefven mumlade något mellan tänderna och
aflägsnade sig genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
