- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
10

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gamla papper.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

på hunden, som verkligen skälfde i alla leder och såg
förskrämd ut.

Ingen af de närvarande mer än barnet och
kanske hunden hade imellertid sett, att den gamle herrn
i de svarta silkesstrumporna hade haft några
följeslagare, och då man strax derefter tillfrågade
dome-stikerna berättade den, som öppnat dörren för honom,
att den främmande, då han gick sin väg, hade frågat
»om man redan bortfört liket».

-—Liket? Här fins icke något lik i huset —
hade betjenten svarat helt förskräckt.

Mannen hade då ur sin västficka upptagit en
liten anteckningsbok och, sedan han kastat en blick
deri, ursäktat sig med att han tagit miste om tiden,
ty det var först en månad derefter han skulle bevista
en begrafning der i huset.

Det är lätt att förstå, att denna berättelse icke
förbättrade saken eller skingrade den dystra och
betryckta sinnesstämningen i sällskapet, och det var just
inga glada och hoppfulla lyckönskningar för det
kommande året man utbytte med hvarandra, då man
slutligen skildes åt och lemnade den så besynnerligt
afbrutna festen.

Den af de närvarande herrarne, som känt sig
illamående och varit nära att liksom värdinnan falla i
vanmakt, var en gammal assessor, som aldrig visat sig
lättrörd eller fantastisk på något sätt, en hederlig och
aktad man, men något butter och tvär i sitt sätt,
med ett skeptiskt och satiriskt lynne, och då hån
hastigt aflägsnade sig utan att taga afsked, med ett
upprördt och besynnerligt uttryck i sitt koppärriga
ansigte, följde honom med oro och förundran den af
hans vänner, som stått bredvid honom och märkt hans
tydliga sinnesrörelse då den svartklädde främlingen
passerade genom rummen.

Denne vän var lagman X,, som kommit till Stock-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free