- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
46

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

ordna sitt slägtes både bestånd och uppfostran och
begagna »visen» och »drjSnarne» såsom otillräkneliga
medel och redskap dertill, sjelfva föraktande dessas
underordnade drift etter befattning.

Men för att nu från alla vågade hypoteser
åter-komma till fröken Agatha, så hade hon lyckligtvis
endast två syskonbarn att taga hand om, men detta
gjorde hon äfven på det mest moderliga och
förståndiga sätt.

Hvad brorsonen angick,.’sä hade hon icke kunnat
besegra hans lust att söka sig utkomst och
förmögenhet i främmande land, och detta gick henne hårdt till
sinnet, ty, ofrivilligt följande samma »orimliga»
naturlag, hvilken lemnat henne sjelf i saknad af varmare
sympatier, älskade hon mest den temligen sjelfkäre
och kallsinnige gossen, hvilken kanske förtjenade det
vida mindre än den milda, glada och varmhjertade
Cecilia, hvilken aldrig skulle hafva kunnat göra henne
emot och som säkert, om så fordrades, en dag skulle
vara beredd att offra sin egen lycka för den gamla
tantens önskan och trefnad.

Det är olyckligt, det är afskyvärdt, att vi handla
på detta sätt, men det är likväl sant, det veta vi alla,
ty det är endast undantagsvis som rättvisan och
billigheten göra sig fullt gällande, icke endast i verlden,
utan äfven i våra egna känslor och sympatier* eller
också fins det en högre rättvisa, hvars grunder äro
allt för djupa att fattas, men hvilka likväl följas af
instinkten, »den omedvetna föreställningen».

— Har tant väntat på mig? — sade Cecilia
brådskande, då hon hunnit fram till den oformligt
breda och stora trappan, der fröken Agatha stod allra
öfverst med händerna i sidorna, liknande en bild i
miniatyr af ett beläte i ett indiskt trapptempel.

— Åhnej, klockan är ännu icke nio, men du har
varit länge i alla fall -^ svarade hon.

—■ Kanske att tyätterskorna hafva väntat på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free