- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
47

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r

47

fläckvattnet? ... Jag har det nu med mig här —
tillade Cecilia och upptog flaskan, som hon medförde från
apoteket.

— Nej, det tror jag inte; men jag vill önska,
att herr Littolin icke gjort någon ny uppfinning igen,
hvilken likasom sist förderfvar kläderna ... Om den
karlen kunde lemna sina kemiska experiment och
funderingar, så skulle han säkert bättre sköta sitt apotek.

— Ja, men i alla fall så är han rätt snäll och
intressant att tala med, om han också icke han göra
fläckvatten och ibland af misstag ger laxativ i stället
för »Prinsens dropparD — återtog den unga flickan
skrattande och bjöd tanten sin arm för att ledsaga
henne till tebordet, som var serveradt i en stor, mycket
enkelt och temligen tarfligt möblerad salong, der en
betjent, af nästan samma ålder som matmodern,
mycket långsamt och omständligt höll på att skära bröd,
som han konstmessigt arrangerade i form af en
sol-fjeder på en stor ostindisk tallrik med något slags
orimligt flygfä måladt på ena kanten.

Fröken Agatha sjönk ned i sin mjuka länstol,
öfverklädd med gult och hvitt lärft, och stödde
hufvudet tankfullt mot den höga ryggdynan.

— Hvad ungdomen är behaglig ... Hvad den
är ljuf och rörande — mumlade hon halfhögt, i det
hon betraktade sin systerdotters varma och af helsa
strålande ansigte, medan denna tillagade teet.

— Rörande, säger du tant? — upprepade Cecilia
leende och frågande.

— Ja, rörande, ty man vet, att den räcker så
kort och att lidandet, plågorna och döden kanske
redan stå osynliga grupperade omkring den för att
nästa minut bemäktiga sig sitt byte ... Man tänker på
att det oskyldiga, rosiga och glada ansigte man
betraktar skall i sin ordning skrynklas, fåras af tiden
och tårarne, kanske förvridas af plågor och slutligen
stelna i döden, och då denna tanke tränger sig på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free