- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
53

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

af de föremål, som göra oss lyckliga och väcka våra
illusioner om lifvet och framtiden, alltid äro relativa
och i sig sjelfva fullkomligt likgiltiga, glömt, att
glädjen öfver en balklädning, en vacker uniform, buren
för första gången, eller hvilken småsak som helst är
lifligare, oskyldigare och kanske mindre dåraktig än
våra senare års sötsura framgångar och tvetydiga nöjen.

Fröken Agatha tänkte åtminstone så, der hon
småleende, men utan ogillande, från .kabinettsdörren
betraktadt sin systerdotter, under det hon hviskade
helt tyst för sig sjelf:

— Jag förstår det nu ... det är kanske sådan
man skall vara för att blifva älskad; jag har aldrig
varit ung på detta dåraktiga sätt, aldrig trott på
lifvets grymma, ständigt upprepade förräderi, som man
kallar ungdomens lycka . . . Det är- måhända derför,
som de uriga af instinkt hafva flytt mig, likasom biet
flyger likgiltigt förbi den blomma, hvilken icke i sin
kalk har någon honung . . . Det var först, då mitt
ansigte öfverensstämde med mina känslor och
föreställningar, som man fann sig väl bredvid mig.

Hade hon rätt? Hvem vet det? ’

Ändtligen steg Cecilia upp, kastade undan och
ordnade i en hast det chaos hon åstadkommit och
utbrast litet förlägen vid upptäckten, att tanten ännu
icke gått till hvila:

— Jag är riktigt trött åt allt sammans.

— Verkligen . • , Är det icke snarare mörkret,
som tvingar dig att lemna, ditt skräp? — sade fröken
Agatha skrattande.

— Nej tant, du får icke tro, &tt jag är så
barnslig, som det ser ut för pgonblicket . . . Det var
endast en paroxysm, framkallad af den plötsliga glädjen
öfver vår afgjprda resa.

Var lugn mitt barn, du behöfver icke ursäkta dig
och blygas öfver din oskyldiga förnöjelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free