Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
— Ah, nu smickrar du honom allt för mycket,
min goda Berta.
— Nej, det är mitt falla allvar; jag såg icke hr
Dowerby så ofta, innan han reste; men jag mins mycket
väl karakteren af hans utseende, och det är fast denna,
som nu synes mig förändrad. Jag skulle vilja omvända
dina ord Agatha och säga, att han reste bort söm en
man och har kommit igen som en yngling — säåe
friherrinnan leende.
— Det der var i sanning en tvetydig artighet
— inföll Alexander, som bemödade sig att deltaga i
de öfrigas munterhet.
— Jag nekar icke dertill . . . man vinner icke
er nuvarande liflighet och ledighet utan att förlora
något af den trovärdiga svenska stadigheten, hvilken
ni för tio år sedan tycktes mig representera . . . Ni
var hos Yentzel några dar, innan ni reste, mins ni det,
och stannade till och med qvar öfver natten ...
— Ah ja, det mins till och med jag — inföll
Cecilia. — Ventzel skjutsade hem Alexander i sin
lilla gigg med Diana, som då nyss var inkörd, och det
hände någon liten olycka under vägen ., . Kommer du
icke ihåg det?
— Det var just med anledning deraf, som jag
påminde mig, att Ventzel vid hemkomsten berättade
ett litet exempel på ert trygga och egendomliga sätt
att se saken — återtog friherrinnan.
— Det mins jag icke alls — svarade djerft och
glädtigt den förmente kusinen, som ändtligen återtagit
sin rätta natur och nu på vinst och förlust kastade
sig in i samtalet, der han redlös famlade i ett
fullkomligt mörker, men litande på sin tur och
själsnärvaro kände, att han måste beherska detsamma eller
alldeles göra fiasco.
— Det är en egenhet med mig sedan jag kom
hem — tillade han — att jag känner mig mer
främmande, tafatt och glömsk, än jag förut trodde mig
Claude Gerard. IX- 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
