- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
92

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

och upptog sin halmhatt, som låg bredvid henne på
golfvet.

— Sådana infall du har, Cecilia ■— sade tanten.

— Tant lilla, det är ju alldeles nödvändigt att
hafva sina kort med sig, då man reser . . . Bet var
en verklig lycka att kunna få dem så här beqvämt.

— Naturligtvis! ’. . . Hvad tänker du göra med
dem på resan?

— Skänka dem tillbaka åt alla de illustra och
intressanta personer, med hvilka jag gör bekantskap och
som komma att lemna mig sina.

— Det blir troligen en vacker samling ...

— Jag hoppas det ... Se så, hvem följer med
mig? Klockan är sex, det är vår promenadtid.

— Tillåter du, att jag gör dig sällskap? — sade
Alexander och steg upp.

— Jag skulle blifva mycket stött, om du icke
gjorde det; och du skall äfven fotografera dig.

— Som du befaller — svarade Alexander.

—■ Jag tror, du åtagit dig att värfva amatörer
af herr Littolins nyförvärfvade talang — inföll tant
Agatha, som satte sig ned för att sortera en hög med
linnegarn, som var ämnadt till väfvarne, medan hon
var borta.

Henriette hoplade tålmodigt sitt arbete under en
liten suck öfver Cecilias despotism, hvilken icke tillät
henne att först sluta den nödvändiga respåsen, och
påtog helt långsamt och omständligt sin schal och sina
handskar för den regelmessiga promenaden, som hon
ännu aldrig försummat.

Det lilla sällskapet begaf sig på väg i ganska
muntert lynne. Det -var en af dessa enformiga, landtliga
promenader, hvilka en stadsbo finner så oändligt
tråkiga; der man vandrar fram samma väg, som man
nästan hvarje dag under årets lopp har gått, der man
känner hvarje sten, hvarje trästubbe, hvarje
gärdsgårdsstake och hvarje snedvriden och svårhandterlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free