- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
96

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

älska honom under hans rätta och ärliga namn, att
hela hans låga bedrägeri kanhända varit onödigt, att
han möjligen kunnat vinna alldeles det samma på red*
bart och hederligt sätt. Denna tanke, så enkel ock
naturlig, éom det’ tycks, förkrossade honom; han böjdt
ned hufvudet och förblef orörlig. /$,.

Men det första felet, begagnandet af den funna
fullmakten, stod ju imellertid qvar; minnet deraf, s£
att säga stålsatte honom; han återkom med ens tiH
sin roll och afvisade häftigt den känsla af ånger hatt
känt, icke så mycket öfver sitt brott, som icke mel
öfver den fara, hvari han kanhända onödigt kastat sig.

Lyckligtvis var den nu snart öfver. Dagen derpå
lemnade man ju Dowerbygård och alla de fruktan!?»
värda vännerna, och så snart Cecilia väl var hans
hustru, kunde han trotsa alla misstankar, ty hans he»
der var då äfven hennes; hon skulle hjelpa honom aU
rädda och upprätthålla den, om så fordrades, och
spela samma roll som de bortröfvade sabinskorna i
forntiden.

Ja, om hon verkligen blef hans hustru. Men i
samma mån som hans känsla växte och blef oberoende
af egennyttan, i samma mån som han älskade Cecilia
för hennes egen skull började tvifvel om hennes gen»
kärlek och samtycke att uppstå.

Ali denna tjusande förtrolighet var ju i alla fajf
så lugn och systerlig, så kall och likgiltig mot hva4
han sjelf kände.

— Kanhända likväl — tänkte han — älska dl
fina och dygdiga qvinnorna på detta sätt . . . Jag vore
lycklig äfven dermed, om blott ... — Han hann ickf
att afsluta sin tankegång, ty i det samma stod en litett
gosse framför dem på sandgången.

Han höll i handen ett bref till herr Alexander
Dowerby och sade sig vara skickad från apotekaren i
köpingen, herr Littolin. i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free