- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
119

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

värde och förhatlige göteborgaren; ban hade tydligen
vändt om för att Uppsöka sitt offei* och kom nu rakt
mot honom.

Blodet rusade till Alexanders hufvud, och det
ytterligt kritiska i hans belägenhet återgaf honom
ändtligen hans mod och hans själsnärvaro. ’

Göteborgaren, troligen antagande hans höga fårg
och blixtrande ögon såsom tecken till en häftig Vrede,
bugade sig artigt och sade i undfallande ton:

— Jäg hoppas hr Bowerby, att jäg icke
förolämpat er med mitt oskyldiga skämt, och jag ber er
tro, att det inte var den minsta elaka afsigt dermed ...
Pen person som ni verkligen liknar är en mycket
hygglig ung man ...

— Af edra bekanta? — inföll Alexander, som
var fullkomligt säker på att han aldrig förr sett^llér
talat med sin förmente antagonist.

— Nej, men som jag händelsevis sett i
Stockholm för ett par år sedan ... Han var tjensteman
i posten och mycket aktningsvärd, det försäkrar jag ...
dessutom en vacker gosse, som ...

— Åh, jag ber er ... Det behöfs ingå
ursäkter alls för en dylik bagatell; det ena namnet kan
ju vara lika godt som det andra — återtog Alexander,
som lugnat sig och insåg, att han hade ingenting att
frukta och att alltsammans varit endast en af dessa
förfärande tillfälligheter, hvaraf bedragare ständigt
hotas och som en gång i verkligheten skall störta dem.

Be båda herrarne skakade hand med hvarandra
till tecken af fullkomlig försoning och följdes åt såsom
de basta vänner, ty hur var d^t väl möjligt att ett
ögonblick misstänka en person, som uppträdde
tillsammans med och såsom medlem af en rik och
aktningsvärd familj, skyddad af dess namn och
erkännande.

Alexander kände sig likväl ännu icke väl till
mods; dessa minuters häftiga ångest hade gjort honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free