Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återhålla sina frågor, oaktadt den ringa förhoppningen
att få dem besvarade. :
»Det är hofstallmästaren Wiebel, en hessare
liksom hans maj:t sjelf», sade en välklädd karl med
rödaktigt hår, en lång näsa^ -som tycktes sitta snedt
i hans bleka, koppärriga ansigte och ett par små,
smala ögon, hvilka vänligt blickade ned på den lille
Pratmakaren, som halft förvånad vände sig om vid
den oväntade upplysningen. .
»Och den der långa, vackra herrn till höger med
det mörka håret och de stora kragstöflarne med
gulé-tofsar^ den som nu talar med kungen, det är
generalmajor Philip Schwerin . . .» >
»Usch! han är icke vacker, han ser stygg ut»y
afbröt barnet nästan högt och blickade nyfiket på
denne kung Fredrik» gunstling, som sedan fick ett
fbga afundsvärdt rykte och hvars hårda och skarpa
drag kanhända rättfärdigade lille Mathias’ omdöme. ;
»Och der ser du bakom kungen dea allvarsamme
ryttaren i sammestkappan och spetskråset, hvilken
sitter till häst som en borgmästare och har en näsa så
röd som en krögares, det är baron Eanck^ som . . .»
»Som sammanskrifvit receptet till en soppa,
hvilken kungen ämnar hopkoka åt hertigen af Holstein
fér1 att stilla hans hunger efter svenska, kronanD,
inföll en annan röst, starkt brytande på tyska, och då
Mathias blickade upp stod ännu en främmande -— en
liten tjock och rödlätt karl, med en hvit mössa på
hufvudet — bredvid den första.
Han hade kommit ut ur en dörr på
flygelbyggnaden och klappade förtroligt med ett jovialiskt
leende gossens vänlige sagesman på armen. Hans breda
mun, feta ansigte och den hvita mössan, hvars tofs
hängde ned på axeln, gåfvo honom en viss likhet med
killelekens minst värderade kortfigur.
»Få se, herr Wielchen», förtfor han, »om vi nu
icke hittat på att gillra en fälla för den stora hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
