Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
större gatorna men här rådde en skymning, som icke
gaf hopp om någon upptäckt af hvad slag som helst.
Hahne ställde sig imellertid helt mekaniskt på
den plats, som hans kamrat anvisat honom, och såg i
det samma en liten klumpig täckvagn, jned ett
oformligt långt underrede, mellan hvars vidt åtskilda hjul
den runda korgen hängde gungande på tjocka lädeji
remmar, komma framåt gatan, vända helt långsamt vid
hörnet midt för honom och stanna just på det ställe,
som Ramel sagt.
Betjenten, som hängt bakom någonstädes i de
klumpiga remtygen, likt en matros i tacklaget af ett
fartyg, hoppade ned och öppnade vagnsdörren, sedan
han först sett sig omkring med en så dum och
tydlig afsigt att observera om man var bemärkt, att han
just derigenom väckte nyfikenhet.
Då han ändtligen öppnat, steg ett fruntimmer ur,
men äfven om icke mörkret hindrat det, skulle hennes
kappa och täta slöja gjort det omöjligt att se en skymt
af hennes växt eller ansigte.
Kärleken har imellertid stundom en obeskriflig
förmåga, en instinkt som ersätter ljuset och låter oss
se äfven med förbundna ögon, och i Hahnes hjerta
kändes en sällsam rörelse vid åsynen af denna mörka
figur, hvars obestämda konturer han knappast kunde
urskilja, men hvars rörelser väckte inom honom ljufva
och älskade minnen, och då nu denna beslöjade qvinna
vände sig om, lemnade något åt den bugande karlen
och med halfhög röst sädet »Glöm icke att gå upp
till generalen när du återkommer», så var han viss
om riktigheten af sin aning och nära att i utbrottet,
af sin öfverraskning utropa: Cecilia! ty det var hennes
röst han hade hört.
Förvåningen och smärtan gjorde honom likväl ett
ögonblick obeslutsam och orörlig, och då han ändtligen,
i det samma vagnen rullade boart, skyndade att följa
henne, hade hon redan fått några famnars försprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
