Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Svarta kappan. Skiss från 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
»Jag såg då icke endast ett utan tvenne spöken
i månskenet vid sjöstranden; det är sant att de
försvunno på ett oförklarligt sätt, men <, . .»
»Du igenkände Cecilia?»
»Nej, men jag hittade i gräset . . .»
»Någonting som du icke ville visa mig, jag mins
det nog och funderade också deröfver ...»
»Du skall få se det nu, det ligger ännu qvar i
min plånbok.»
De båda unge männen hade nu, under det de
talade, hunnit tillbaka till Blasieholmstorget, der en
lykta satt vid hörnet af Fersiska huset. Ramel
stannade, upptog sin plånbok, som var af siden med många
fickor och kunde hopvikas flere hvarf, och räckte Arvid
ett mörkrödt sidenband, som legat förvaradt deri.
Hahne närmade sig lyktan ännu mer och läste
utan svårighet vid dess sken namnet »Cecilia Bing»,
som var broderadt med guldtråd på bandet.
Det var ett sådant, hvarpå fruntimmerna den
tiden nedlade mycken omsorg och lyx och som
egentligen brukades att knyta omkring en hufvudbonad,
hvars rätta namn var »douce-sommeille», men som
vanligen benämdes »dusamell» och som tillhörde
»natttygen»; en fullkomligt passande oeh elegant deehabillé,
hvari Arvid ofta sett Cecilia klädd.
Den unge majoren bet i sina mustacher, fb’r att
återhålla ett rop af harm och smärta då han
igenkände detta band, som tillhört föremålet för hans ömhet,
slet det i tusen bitar och lät dem flyga för vinden
utåt strömmen.
Ramel, som tyst och med en medlidsam min
iakttagit sin väns rörelse, tog hans arm utan att säga ett
ord och båda fortsatte sin väg utmed stranden fram
till Gustaf Adolfs torg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
